Här kommer fortsättningen på vår kanalberättelse.

Den 16 maj lämnade vi Pont-a-Bar efter att ha bunkrat diesel. Det var första morgonen som vi lämnat en hamn i solsken. Vi hade ett underbart väder och gick genom ett pastoralt landskap på Canal des Ardennes till staden le Chesne, där vi la till vid en kaj mitt i stan vid torget med "boulangerie".

Efter le Chesne hade vi en en tunnel på 2,3 km och 27 slussar i en följd som en trappa utför Ardennerna. Nivåskillnaden ca 100 m ner. Man var tvungen att klara av alla i ett svep, då det inte går att lägga till mellan de automatiserade slussarna.

Har man väl tryckt på fjärrkontrollen till den första, så öppnades nästa när man närmade sig den, osv.

Vi hade tur som var ensamma i slusstrappan, vi skulle inte velat ligga här och köa med andra båtar under högsäsong. Vi forcerade slussarna på fem timmar, normalt skulle det ta sju.

Vid sista slussen fanns det en slussvakt som vi fick lämna fjärrkontrollen till. Det visade sig att varje fjärrkontroll hade en inbyggd sändare, så slussvakten skrattade och sa att hon via sin dator visste exakt var vi befann oss, ända sedan vi kom till Frankrike. Hon var mycket talträngd o nyfiken på oss, så vi hade en trevlig pratstund..

I fortsättningen skulle vi vrida på en stång som hängde ovanför kanalen för att slussen skulle öppna sig.

Vid vår ankomst till staden Rethel blev vi varmt mottagna av ett franskt par som bodde på en pråm, som de skulle sälja. De hade t o m en liten bil i fören på pråmen.

De gav oss lite tips på affärer mm. På kvällen tog vi ett glas vin tillsammans och Ingrid fick tillfälle att praktisera sin franska medan Tom studerade maskinrummet och tittade på det tekniska i båten, tillsammans med kaptenen (de hade sitt eget språk).

Efter Rethel övergick nu kanalen till att likna en djungelflod. Stora träd lutade sig över kanalen, och skogen på sidorna var ogenomträngbar. Man fick se upp för stora grenar som kom flytande. Helt ensamma trodde vi oss vara i denna idyll, tillsammans med alla fågelsånger, till och med göken hörde vi, tills det dök upp en pråm i en kurva. Det var bara att styra in i vegetationen och låta pråmen passera. När vi kom ut ur djungeln såg Godisgumman ut som om hon var midsommarlövad.

Den dagen gjorde vi 30 slussar, ett rekord som vi inte ska försöka slå.

(Om någon av er inte vet vad namnet "Godisgumman" kommer från, så var förste ägaren till båten tandläkare. Sen får man gissa sig till om han var för eller emot godis)

Via Canalde de l'Alsne a la Marne kom vi till Reims som har en av Europas störst katedraler. Nu fick vi byta ut fågelsången mot ett enormt trafiksorl.

En bro med genomfartstrafik inte långt ifrån oss, samt stark trafik på båda sidor om floden. Hamnkaptenen var mycket trevlig o glad över att få sin elfte besökare för säsongen. Normalt brukare det ha varit 100 båtar vid den här tidpunkten. Här kunde vi t o m tvätta o torktumla. Ingrid frågade en kvinna efter "boulangeriet" och på ett mycket franskt manér förklarade hon att det fanns två stycken, kvalitetsskillnader och vägen. Det fullkomligt strålade om henne när hon förklarade skillnaden på brödet. Ja, baguetten är fortfarande livsnerven i det franska hjärtat. Ingrid hade ett oförglömligt möte med den franska kulturen som tog nästan 10 min.

Så fick vi för första gången tag på ett simkort till vår iPad, och kunde nu få kontakt med yttervärlden.

Vi lämnade Reims för att finna att första slussen inte fungerade. Ingrid klättrade upp på kajen o sprang för att få tag i slussvakten, som öppnade slussen manuellt o Ingrid hann inte tillbaka utan Tom fick slussa ensam. Sedan följde slusstjejen på moped med oss till övriga två slussar, så allt gick väl. Vi har bara träffat på trevliga slussvakter som är mycket nyfikna på oss o tycker det är kul att vi kan prata franska. Alla tror att vi är engelsmän o vi får förklara att vi kommer från de nordiska länderna (som de inte känner till).

Där Canal de l'Aisne a la Marne möter floden Marne i Condé-sur-Marne, stannade vi för natten. Enda aktiviteten som pågick i byn var vid en ambulerande pizzabuss.

Dagen därpå, 25 maj, la vi till i Mareuil-sur-Ay, en mycket trevlig liten stenstad mitt i champagne distriktet. Nu plockade vi ihop cyklarna och hojade runt i omgivningen, med de enorma vinodlingarna på bergsluttningarna. En mycket trevlig liten hamn med en ung hamnkapten som satt o pluggade med sina klasskompisar.

Här fick vi Sverigebesök av Karin och Mikael, som följde med oss under några dagar på Marne. Vi besökte bl a Èpernay, som är champagnens huvudstad med alla fina champagnehus representerade. Churchill har t o m en egen gata där. Karin o Mikael hade också tagit med sig fint väder, så vi hade sol och blå himmel under de dagar de var med oss. Tyvärr så tog de med sig det fina vädret när de for och regnet kom tillbaka.

Efter att tagit farväl av Karin och Mikael gick vi vidare och fick lägga till vid en hästhage framför slussen i Courtaron, som var stängd för natten. Här blev det för första gången utomhusdusch på badbryggan.

I Meaux stannade vi i två dagar. Vi skulle ha cyklat till Canal de L'Ourcq som bitvis går nästan parallellt med Marne, och ska vara mycket vacker, men det ösregnade så det blev att stanna ombord och läsa. Här träffade vi en svensk som bodde på en husbåt tillsammans med sin italienska dam. Både han och vi njöt av att få prata svenska. Vi fick en del tips.

Vi gick vidare till Nogent-sur-Marne, trevlig hamn och här kunde vi tanka. Det är något man måste hålla reda på, då det är långt mellan bunkringsplatserna. Hamnkaptenen beställer plats i Paris åt oss.

Vi går vidare mot Paris, solen strålar o Seine ligger framför oss men förvånansvärt få pråmar. Men det är ju Pingsthelg i Frankrike också. Vi känner pirret i magen när vi ser Notre Dame, denna fantastiska byggnation. Vi måste nypa oss i armen. Är Godisgumman med besättning verkligen i Paris?? Det känns stort. Så stort att en tår kommer i Ingrids öga.

Från början hade vi inte tänkt att gå in i Paris utan hålla oss till den lantliga idyllen. Vid sydöstra delen av Paris möter Marne Seine, det är här man kan välja på att följa Seine söderut eller gå in till Paris. Vi valde alltså det senare.

Canal de L'Ourcq rinner här ut i Seine under en tunnel som går under Bastillen och halva Paris. Vi slussade in i kanalen som här i sin ände heter Paris-Arsenal, och är en stor bassäng med båtplatser. Därefter kommer tunneln som går under Bastilien.

Det är ju bekant att Paris ser ut som en schweizerost under marken med sitt enorma tunnelbanesystem och kloaktunnlar, men att det går att åka båt under Bastilien kunde vi inte ana.

Hamnkontoret är mycket fint o vi blir hänvisade till vår plats. Hela hamnområdet är mycket fint med alla faciliteter och bevakning. Vi skyndar oss ut och promenerar till Rive Gauche och Notre Dame o sedan in i Quartier Latin (Ingrids gamla kvarter på 60-talet). Vi bara njuter, tar en drink på en mysig pianobar, äter god middag på typisk fransk restaurang med många fransmän. Värmen har slagit till och vi har 37 grader i skuggan.

På natten kommer en enorm urladdning med åska, blixtar och hagel (otroligt). Men dagen blir fin och vi beger oss till Sacre Coeur och Pigalle, men kan ni förstå att några tusen andra hade tänkt samma sak...Men vad gör väl det,vi bara njuter av atmosfären.

Söndagen är det marknad på Bastilien en enorm marknad med allt, 4-radigt minst en kilometer långt. Vi njuter handlar ostron, vin, ostar, frukt o grönt mm. Tur att vi har kylskåp ombord. Sista kvällen njuter vi av ostron o kallt vitt vin samt fina ostar ombord på Godisgumman (trötta efter alla promenader o intryck samt tryckande hetta men lyckliga). Måndag morgon är det dags för avfärd o vi slussar ut på Seine och tar ett ärevarv runt Ile de la Cité och Notre Dame tillsammans med alla sightseeing båtar. Känslan går inte att beskriva den måste upplevas. Au revoir Paris!

Sedan går vi ner för Seine motströms tillsammans med många stora pråmar. I slussarna, som nu är enorma, trängs vi med tre pråmar i hundra-meters klassen, och inte stänger de av motorn o propellerna snurrar för fullt o här gäller det att hålla i tamparna i för o akter om vi inte vill jazza med (någon hänsyn visas inte). Allt går bra o till slut kommer vi till Dravel med med sin tilläggningsplats Port aux Cerises en förort till Paris, kändes tryggt. Härlig kvällspromenad i ett naturskönt område. På morgonen när vi tittade ut såg det ut som om vattnet kokade, så kraftigt regnade det mellan åskan och blixtarna. Vi blev kvar ytterligare ett dygn.

Det har blivit mycket snack om det dåliga väder som förföljt oss, men det går ingen nöd på oss. Vi har acklimatiserat oss till det franska livet och tar dagen som den kommer. Ingrid promenerar eller cyklar till brödbutiken varje morgon. Här finns det ingen "bakdag" och "bäst före datum" på brödet, här är det endast färskt bröd som gäller. Vi har däremot inte acklimatiserat oss helt, för vi har inte börjat att röka, något som tycks vara ofarligt i Frankrike.

Med vinet är det en helt annan sak.....

Något annat som förvånat oss är det stora fiskeintresset hos fransmännen. De sitter efter floderna med alla sina avancerade fiskeutrustningar. När Ingrid frågade en man som satt och metade vid en brygga om fångsten fick hon till svar att fisken kan man inte äta, vattnet är helt förgiftat...

Just nu ligger vi i St-Mammès, där Seine möter Canal du Loing. En pråm håller på att sjunka vid nästa sluss och måste bärgas... Blir kanske klart till på söndag.Beror detta på att det är fredagen den trettonde i dag?

Vi har cyklat mycket här omkring bl a till Moret sur Loing, en medeltida stenstad som är helt betagande. Ikväll skall vi gå på en konsert med italiensk barockmusik i kyrkan i Saint-Mammès .

Vi kommer att fortsätta söderut på Canal du Loing som går över i Canal de Briare och sedan Canal Lateral a la Loire o till Canal du Centre. Slutligen kommer vi sedan ut på Saône-Rhône och i dess ände Medelhavet.

Kära hälsningar till er alla. Hör gärna av er det är så kul att höra litet hemifrån. Vi fortsätter vårt bekymmerslösa vagabondliv utan vetskap om vad Putin har för sig eller Reinfeldt o övriga partier.

Ingrid o Tom